Att ha ett framtidsperspektiv
När våra döttrar, Antonia och Gabrielle, föddes och dog så försvann mitt framtidsperspektiv. Jag stannade upp och befann mig plötsligt i nuet, då tankarna om en framtid i många fall kändes långt borta och irrelevanta. Och detta präglade hela graviditeten med våra döda döttrars lillebror. Men sedan förlossningen gick väl så öppnade sig helt nya möjligheter, möjligheter till tankar om framtiden.
Så, när jag för en tid sedan besökte jag en butik som säljer barnkläder till outletpriser, och såg jag på de plagg som jag hade plockat till mig så slog det mig. Samtliga klädesplagg var alldeles för stora för lillebror. Nej, det fanns inte ens en liten chans att han skulle kunna ha på sig de kläderna i dagsläget.
Och då insåg jag att jag hade tankar om framtiden.
En framtid där han lever och växer och behöver större kläder.
Samtliga plagg som jag inhandlade är för stora för lillebror,
för jag handlade för en framtid där han lever och växer.
Är du med och tävlar om ett syskonplagg?
Läs mer om tävlingen här.
Jag är verkligen glad för din skull! Du har kämpat på så bra, Melissa.
Bra jobbat Melissa :)
Va bra du kan se framåt igen. Fortsätt så! Kram
Åh, vad härligt att höra att du fått tillbaka tankar om framtiden! Känner så väl igen det där med att bara leva just nu, som att värden, tiden och livet står på paus och stampar.
Ja man måste ju våga se framåt oxå även om man vet att framtiden är osäker. Men hur skulle det se ut om vi hela tiden skulle tänka att det ska hända något. Ja då skulle ju inte livet te sig så trevligt i längden. vi måste våga tro.
//Tess
Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg.
Att du nu vågar tänka framåt.
Att lillebror har kommit för att stanna!
Men vet du?
Innan du hunnit tänka efter ordentligt så kommer lillebror att kunna ha dom där kläderna på sig.
Barn växer så läskigt fort i början....
Kram till er alla 5
Sakta men säkert kommer livet i livet tillbaka till dig. Antonia och Gabrielle finns hos dig, hos oss, för alltid. En älskad lillebror påminner oss om att vi har fått livet i gåva.
Å de e så alla föräldrar ska ha de M!
Dom flesta tar faktiskt en framtid för given!!!
Kram.......
Vad jag blir glad när jag läser detta inlägg!
Vad skönt det måste känns för dig att kunna se en framtid, efter allt som du har gått igenom och kämpat med.
Stora kramar till er!
Har följt din blogg en längre tid. Har skrattat, gråtit och kommit till insikt. Din blogg har bland annat gett mig mod att stötta andra som förlorat någon de älskar på ett nytt och bättre sätt än vad jag kunnat innan.. Du är en fantastisk människa Melissa på alla sätt och vis.
Dina rader nu om framtidsplanerna gjorde mig så rörd och så glad. GRATTIS till detta och till eran underbara och vackra son.
Varma kramar till er alla fem
Go kväll vännen,
Tänk att man står där en dag i alla fall och planerar framtiden. Något som man aldrig trodde man skulle göra efter förlusten av sitt barn/sina barn. Man blir förvånad och faktiskt lite stolt. Så grattis Melissa till ännu ett steg framåt mot en framtid med hela din familj.
Kramis
jätte fina kläder till lillebror melissa och självklart måste man tänka på framtiden även om den kan vara oviss o osäker ibland :S Kram till er
Tack snälla för den fina kommentaren inne hos mig. Håller med dig om att det är viktigt att låta barnen bli självständiga men ibland så känns det som tiden rinner mellan fingrarna och man inte hinner med.
Väldigt starkt av dig att våga tänka och planera lite mer inför framtiden, känner ibland att jag tänker för mycket på framtiden och glömmer bort nuet. Det är viktigt att kunna både och, Kämpa på.
Många kramar Hanna
Va skönt att ha framtidsperspektiv.
Jag tror att har man varit med om något traumatiskt så förlorar man den biten, för ett tag.
Men du bevisar att det finns en väg in i framtiden.
Det är så skönt, när man har blicken framåt och ser positivt på framtiden..
Kramar
Jag tycker du är stark!
Stort steg...
Och han e så söt så =)
